lördag 18 april 2009

Så skönt att jag inte är ensam

Hittade en bloggpostning som gör mig befriande glad.

Jag är inte ensam!

Läs och ni förstår

tisdag 7 april 2009

Vad Påven faktiskt sa om kondomer

Från Signumbloggen hittar jag följande citat om vad Påven faktiskt sa om kondomer. Ljuset faller annorlunda nu på hans ord och av hönan finns möjligtvis enbart en liten fjäder kvar.


Så här svarade påven ordagrant på den franska tv-journalisten Philippe Visseyrias fråga om påvens syn på aids-problematiken i Afrika:


Visseyrias: Ers Helighet, bland de många onda ting som hemsöker Afrika märks särskilt utbredningen av aids. Den katolska kyrkans förhållningssätt till hur och på vad sätt man skulle kunna bekämpa sjukdomen betraktas ofta som orealistiskt och verkningslöst. Kommer Ni att ta upp detta tema under resan?


Benedictus XVI: Jag skulle vilja hävda motsatsen; jag tror att den mest verksamma och i kampen mot aids nu mest etablerade organisationen just är den katolska kyrkan med hennes aktiviteter och olika strukturer. Jag tänker på organisationen Sankt Egidio, som gör så mycket i kampen mot aids, både uppenbart och i det fördolda, jag tänker på alla ordenssystrar som vårdar de sjuka. … Jag skulle vilja påstå att man inte kan övervinna problemet aids endast med reklamslogans. Om själen fattas, om afrikanerna inte hjälper sig själva, så kan detta gissel inte undanröjas genom att man delar ut kondomer. Tvärtom, då kvarstår risken att problemet växer.


Lösningen kan man bara finna med hjälp av ett dubbelt engagemang: för det första en humanisering av sexualiteten, det vill säga en andlig och mänsklig förnyelse, som leder till ett nytt sätt att umgås med varandra; för det andra en sann vänskap också, och framför allt, med dem som lider, en beredskap att vara hos dem även till priset av uppoffringar och personliga försakelser. Detta är de faktorer som kan hjälpa och som också leder till påtagliga framsteg. Därför skulle jag vilja säga, att det handlar om denna vår fördubblade ansträngning att förnya den invärtes människan, att ge henne andlig och mänsklig kraft för ett förhållningssätt som blir riktigt och sant gentemot den egna kroppen och den andres kropp. Det handlar om denna förmåga att lida med den som lider, och att hålla ut i livets prövningar. Det förefaller mig att detta är det riktiga svaret och att kyrkan gör detta och därmed ger ett stort och viktigt bidrag. Vi vill tacka alla som åstadkommer detta.