Via bloggen Kamferdroppar kom jag till en artikel av Vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl Persson där hon skriver om bloggen jinge.se. Läs här.
Orkar just nu inte skriva hela historien om anklagelserna om antisemitism i bloggen jinge.se. Bläddra ner i bloggen, så finns lite läsning.
Jag tycker det är skön läsning när Lindahl Persson nu äntligen, som representant för V, erkänner att innehållet i Jinge går över gränsen och är problematiskt. Värt att veta är att antisemitismen framförallt florerar i kommentarerna på hans blogg, men eftersom han har moderering och personligen måste sätta sin ok-stämpel på varje kommentar faller en mörk skugga över Jinge även om han inte skriver det mest antisemitiska kommentarerna själv. Se mitt tidigare inlägg där hans regler finns uppskrivna.
Just idag länkar jag inte till Jinge eftersom han lagt upp ett avskyvärt inlägg på sin blogg med anledningen av bojkotten mot den kommande tennismatchen mot Israel. Han visar bilder på döda barn i ett argument mot israeliska tennisspelare. Jag mår fysiskt illa av hans metod att resonera och måste sluta.
torsdag 26 februari 2009
måndag 16 februari 2009
Nu får det vara nog!
Via Dick Erixon kom jag till artikeln, Lärd muslim hyllade Hitler ur dagens DN.
Jag har svårt att finna ord, måttet är rågat och nu ska jag sluta förvånas. Trots det avskyvärda uttaalandet av al-Qaradawi känner jag mig kluven. En sorg växer fram inom mig, en sorg över den muslimska världens fullständigt obegripliga ledande representanter.
Nu är tiden inne för den mer moderne muslimske ledaren att träda fram. En ledare som kan föra fram en andlighet och teologiskt tänkande befriat från judehat, modernitetsfientlighet och berikat med tanken om den goda människan, av fri vilja uppfostrad att respektera andras frihet. Idealistiskt? Visst är det så! Men vad kan jag göra? Låta al-Qaradawis uttalande driva mig in i en avgrundsdjup misströstan om islam och till slut bli grogrunden för avsky och hat.
Nej! Nu får det vara nog! Fram med de liberala rösterna, de troende som står på individens sida, som tror på människan och hennes förmåga att välja rätt.
Jag har gjort mitt val. Tro på individen! Tro på hennes frihet!
Chefen för Europeiska fatwarådet, Youssef al-Qaradawi, har nyligen hyllat Adolf Hitler och sagt att Förintelsen var Guds sätt att straffa judarna. Islamsk Råd i Norge tar inte avstånd från uttalandena, rapporterar Aftenposten.
Jag har svårt att finna ord, måttet är rågat och nu ska jag sluta förvånas. Trots det avskyvärda uttaalandet av al-Qaradawi känner jag mig kluven. En sorg växer fram inom mig, en sorg över den muslimska världens fullständigt obegripliga ledande representanter.
Nu är tiden inne för den mer moderne muslimske ledaren att träda fram. En ledare som kan föra fram en andlighet och teologiskt tänkande befriat från judehat, modernitetsfientlighet och berikat med tanken om den goda människan, av fri vilja uppfostrad att respektera andras frihet. Idealistiskt? Visst är det så! Men vad kan jag göra? Låta al-Qaradawis uttalande driva mig in i en avgrundsdjup misströstan om islam och till slut bli grogrunden för avsky och hat.
Nej! Nu får det vara nog! Fram med de liberala rösterna, de troende som står på individens sida, som tror på människan och hennes förmåga att välja rätt.
Jag har gjort mitt val. Tro på individen! Tro på hennes frihet!
lördag 14 februari 2009
Är jag blockerad?
Bloggaren Jinge har hamnat i fokus de senaste dagarna efter att Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)publicerat en debattartikel i Sydsvenskan, där de anklagar honom för antisemitism och oroas av att Lars Ohly listar Jinge som en av sina favoritbloggar.
När jag läser deras artikel blir jag oroad över hur öppet antisemitiska uttalande florerar på hans blogg. Själv menar Jinge att han är grovt felciterad och att citaten är tagna ur sitt sammanhang. På bloggen Al Hanatzav ges en annan bild än den Jinge framställer av sin eventuella antisemitism. Jag har läst Jinge, artikeln från SKMA, inlägget på Al Hamatzav (vilket jag även kommenterat uppskattande) och några andra bloggare som skriver om debatten.
Vad jag dock inte gjort är att själv kommentera på Jinges blogg. Jag har aldrig skrivit en rad om Jinge. Fram tills imorse kunde jag besöka hans blogg. Men nu möts jag av detta,
Detta meddelande dyker upp när jag skriver adressen www.jinge.se i min webbläsare.
Jag kan alltså inte längre besöka bloggen. Varför blir jag blockerad? Vad har jag gjort? Är det för att jag länkar till Al Hamatzav, skrivit en kommentar på deras blogg, läst Jinge-kritiska blogginlägg eller för att jag i blogg-posten nedan kritiserar en annan vänsterbloggare för antisemitism?
I alla fulla fall tycker jag inte att jag av något skäl borde bli blockerad och förhindrad att läsa hans blogg. Jag har på inget vis uppträtt kränkande mot honom eller brutit mot hans regler. Jag har ju förbövelen aldrig kommenterat på hans blogg. Det enda jag gjort är att ha andra åsikter än honom.
Uppdatering: Nu kl 12.00 kan jag återigen läsa Jinges blogg. Lite undrande är jag dock fortfarande till den tillfälliga blockeringen. Nu skiter jag i det och läser nått kul istället ;)
När jag läser deras artikel blir jag oroad över hur öppet antisemitiska uttalande florerar på hans blogg. Själv menar Jinge att han är grovt felciterad och att citaten är tagna ur sitt sammanhang. På bloggen Al Hanatzav ges en annan bild än den Jinge framställer av sin eventuella antisemitism. Jag har läst Jinge, artikeln från SKMA, inlägget på Al Hamatzav (vilket jag även kommenterat uppskattande) och några andra bloggare som skriver om debatten.
Vad jag dock inte gjort är att själv kommentera på Jinges blogg. Jag har aldrig skrivit en rad om Jinge. Fram tills imorse kunde jag besöka hans blogg. Men nu möts jag av detta,
One state and its government are prohibited to read this homepage. Stop the harassment and persecution of dissidents and critics! It is fascism!
Har du hamnat på den här sidan så har du antagligen betett dig på ett olämpligt sätt. Eller så har någon annan som använder samma IP-nummer gjort det. Den vanligaste orsaken är att man inte följt de kommentarsregler som gäller, den s.k. netiketten.
Läs kommentarsreglerna nedan och när du är beredd att hålla dig till dessa så kan du maila den vars sida har skickat dig hit så kanske du kan få ytterligare en chans, men observera att det inte är ett löfte,,,
Du måste alltid tänka på netiketten när du skriver en kommentar på en blogg. Tänker du på det som står här så löper du mindre risk för att få din kommentar refuserad.
Tänk först, skriv sedan!
Följande kommentarsregler gäller:
1. Anonyma kommentarer accepteras ej. Det innebär att falska mejladresser också är förbjudna.
2. Osakliga personangrepp eller provokativa kommentarer är inte tillåtna.
3. Rasistiska, sexistiska, homofoba eller andra stötande kommentarer raderas.
4. Länkar till sådana sidor, samt till fascistiska, nazistiska eller fanatiskt religiösa d:o raderas.
5. Länka enbart till etablerade mediesiter i löpande text.
6. Okontrollerbara och overifierbara faktauppgifter accepteras inte.
7. Off-topickommentarer raderas liksom one-liners som inte tillför något.
8. Personliga hälsningar och liknande meningslösheter raderas.
9. Kommentarsfältet är till för kommentarer, inte för privata meddelanden.
Observera att det inte är en demokratisk rättighet att få kommentera på en blogg. Precis som på en tidning så är det utgivaren som avgör vad som passar. Följer man inte netiketten så finns det inte en chans…
Kan du inte se din kommentar när den sparats så har den skickats ut i den binära världsrymden. Det kan vara så att du använt något enstaka ord som inte accepteras, det kan också vara så att du skrivit från ett IP-nummer som inte är tillåtet. Exempel på sådana IP är t.ex. diverse anonymitetsservers. Anser du att det är något fel så bör du maila mig och berätta det. Vid särskilt grova överträdelser lägger jag ut IP-numret.
Troll raderas direkt!
Detta meddelande dyker upp när jag skriver adressen www.jinge.se i min webbläsare.
Jag kan alltså inte längre besöka bloggen. Varför blir jag blockerad? Vad har jag gjort? Är det för att jag länkar till Al Hamatzav, skrivit en kommentar på deras blogg, läst Jinge-kritiska blogginlägg eller för att jag i blogg-posten nedan kritiserar en annan vänsterbloggare för antisemitism?
I alla fulla fall tycker jag inte att jag av något skäl borde bli blockerad och förhindrad att läsa hans blogg. Jag har på inget vis uppträtt kränkande mot honom eller brutit mot hans regler. Jag har ju förbövelen aldrig kommenterat på hans blogg. Det enda jag gjort är att ha andra åsikter än honom.
Uppdatering: Nu kl 12.00 kan jag återigen läsa Jinges blogg. Lite undrande är jag dock fortfarande till den tillfälliga blockeringen. Nu skiter jag i det och läser nått kul istället ;)
fredag 13 februari 2009
Israelkritik är inte antisemitism; men det här är!
Kom till den här bloggposten via en kommentar på ett inlägg i bloggen Al Hamatzav Kommentaren är skriven av Nicklas Eriksson.
Länk till inlägget
Att bloggaren tycker illa om Likud är helt i sin ordning, Är själv ingen varm anhängare av partiet vars ledare Netanyahu är onödigt kompromisslös och oresonlig.
MEN! Och det är här antisemitismen finns. Han är ingen führer! Naturligtvis skriver bloggaren führer av det enkla skälet att vi som läsare ska tänka tillbaka 70 år i tiden och det tredje riket.
När han senare skriver om hur, ” Gazas, Västbankens och Israels egna araber bara en sak att göra: börja slåss för att undvika fullständig utplåning” är även detta en referens till tredje riket och förintelsen. Det är just det som är problemet.
När han använder ett språkbruk som för våra tankar till förintelsen låter han en historisk händelse överskugga en annan. Han skymmer sikten för objektivitet genom att låta oss förstå att det som händer i mellanöstern idag har något att göra med det som hände under andra världskriget.
Detta är att förringa förintelsen och är en post-shoah form av antisemitism. Förintelsen var ett försök att utplåna judendomen född ur en rasistisk ideologi och hans jämförelse är född ur en rasistisk-religiös uppfattning om att alla judar är lika med det som staten Israel säger och gör. Att judarna är lika med Israel och att Israel som stat är lika med tredje riket som stat.
Om ni tycker resonemanget haltar, så har ni helt rätt. Det gör det! Men återigen, ett antisemitiskt tänkande är i sina bästa stunder född ur ett intellekt i svår affekt och i sin vanligaste form, ett rent judehat. Var bloggaren befinner sig vet han bara själv.
Gud bevare oss alla - Likud kommer att starta tredje världskriget!
Förmodligen kommer de än värre galningarna från Israel än det så kallade arbetarepartiet som styr nu, Likud, med krigsförbrytaren Benjamin Netanyahu som führer, att vinna valet. Netanyahu har konkurrens om führer-posten med en ännu större tokstolle och übermensch än ens terroristdottern Tzipi Livni mäktar med, nämligen Moshe Feiglin.
De är ett gäng krigshetsare av än värre slag än Folkpartiets Fredrik Malm, och om de vinner har Gazas, Västbankens och Israels egna araber bara en sak att göra: börja slåss för att undvika fullständig utplåning. Likud lägger nämligen inte fingrarna emellan.
Åh, och Likud är självklart med i samma politiska international som svenska moderaterna, med det grymt ironiska namnet International Democrat Union.
Länk till inlägget
Att bloggaren tycker illa om Likud är helt i sin ordning, Är själv ingen varm anhängare av partiet vars ledare Netanyahu är onödigt kompromisslös och oresonlig.
MEN! Och det är här antisemitismen finns. Han är ingen führer! Naturligtvis skriver bloggaren führer av det enkla skälet att vi som läsare ska tänka tillbaka 70 år i tiden och det tredje riket.
När han senare skriver om hur, ” Gazas, Västbankens och Israels egna araber bara en sak att göra: börja slåss för att undvika fullständig utplåning” är även detta en referens till tredje riket och förintelsen. Det är just det som är problemet.
När han använder ett språkbruk som för våra tankar till förintelsen låter han en historisk händelse överskugga en annan. Han skymmer sikten för objektivitet genom att låta oss förstå att det som händer i mellanöstern idag har något att göra med det som hände under andra världskriget.
Detta är att förringa förintelsen och är en post-shoah form av antisemitism. Förintelsen var ett försök att utplåna judendomen född ur en rasistisk ideologi och hans jämförelse är född ur en rasistisk-religiös uppfattning om att alla judar är lika med det som staten Israel säger och gör. Att judarna är lika med Israel och att Israel som stat är lika med tredje riket som stat.
Om ni tycker resonemanget haltar, så har ni helt rätt. Det gör det! Men återigen, ett antisemitiskt tänkande är i sina bästa stunder född ur ett intellekt i svår affekt och i sin vanligaste form, ett rent judehat. Var bloggaren befinner sig vet han bara själv.
tisdag 10 februari 2009
onsdag 4 februari 2009
Det bästa som skrivits om Påven, vatikanen och den där förbannade förintelseförnekande idioten till biskop.
Fantastiskt roligt och träffsäkert om Biskop Williamson och vatikanen. Klicka här och läs.
Läs också artikelförfattarens text om sitt besök i Auschwitz. En mycket gripande skildring. Länk
Läs också artikelförfattarens text om sitt besök i Auschwitz. En mycket gripande skildring. Länk
tisdag 3 februari 2009
Tack för bönen kompis
Ett allvarligt inlägg, menat att vara en förklaring om mig, för dig men kanske allra mest för mig. En påminnelse om det allvar som finns i mitt liv. Den punkt i varat där jag ständigt försöka befinna mig. Ett högtravande på gränsen patetiskt inlägg fullt med onödiga ursäkter för något så naturligt för den troende människan, att be.
För längesedan läste jag en bok om en Trappistmunk vars liv bestod av ständig bön och vardagen blev till en kontemplation kring mysteriet, livet och gud. Jag har ända sen den dagen ständigt levt med en önskan om att kunna leva mitt liv med bönen i centrum. Att vara i gudsnärvaron.
Problemet är att jag tycker det är pinsamt, att säga Jesus generar mig, ja faktiskt känns det sådär genant, att mina händer nästan sträcker sig efter den osynliga skämskudden jag önskar fanns där. Jag vill dölja det som borde vara det naturligaste i hela världen, erkänna och lovprisa den gud jag tror på.
Just nu sitter jag här generad och tvingar mig till ett jobbigt ordbildande vars mening är viktig. Jag har en avsikt med att blotta min genans och därför fortsätter jag – bara jag slipper skriva Jesus fler gånger. ;)
De tillfällen jag verkligen ber, då jag med själ och hjärta låter stumma ord vandra ut i existensen (-rymden låter så StarWarsesque) erfar jag det genuint äkta i min handling. Jag ber för att jag tror på Gud och därför att jag tror att bönen gör skillnad. Vid flera tillfällen har jag erfarit hur mina och andras böner fått vågskålen att väga över till en viss sida. Skeptikern kan säkert med rätta tvivla och hitta andra och mer världsliga förklaringar till bönens påverkan. För mig är det dock en påtaglig påminnelse om det meningsfulla att be för någon eller något.
Bönen är en slags meditation där jag försätter mig i ett tillstånd av harmoni och trygghet. Att be är för mig som troende att förutsätta en mottagare av det jag vill säga. Visserligen möter jag tystnad, men en tystnad full av närhet och förtröstan på att någon hör. Naturligtvis vet jag inte om någon hör eller om det finns en gud som lyssnar på mina rop. Jag litar bara på min tro och litar på alla de andra troende vilka likt mig sitter i lugn och ber om nåden att bli hörda.
Däremot kommer alltid tvivlet. Är det ren idioti att be till en mörk och död tystnad? Finns det någon därute? Är bönen istället en psykos i miniatyr? Jag vet inte. Jag vet att tvivlet kommer ur den förtröstan och den tillit jag har till gud. Hade jag inte trott på gud hade jag inte heller tvivlat och i osäkerheten kring äktheten i min tro finns mysteriet, gudsmysteriet. Jag ber alltså för att jag är osäker och jag är osäker för att jag är säker på min tro på gud. Rätt krystat och idiotiskt.
Då händer det. En vän upplever en svår och förtvivlad tid i sitt liv och ber om mina böner. Han ber mig be för han vågar inte tro på att han själv kan, som om jag skulle kunna bättre. Jag blir mycket rörd, överväldiga av det förtroende han lägger i mina händer och hans önskan om mina böner blir en självklar del av min vardag de följande veckorna, månaderna. Jag ber morgon, middag och kväll. Återigen dyker tidebönerna upp och rosenkransen ber jag varje dag när jag har en halvtimme över. Hans situation förbättras så småningom och jag lever återigen med bönen i min dag. Jag vet inte om mina böner hjälpte honom, men han hjälpte mig att återigen komma nära min önskan om ett dagligt liv med den stumma och harmoniska tystnaden. Tack min vän! Jag står i skuld till dig ;)
Nu ska jag använda min nyligen vunna frid till att be om DETTA
Ja, jag vet. Jag är annorlunda.
Kram alla och mina böner är med er
För längesedan läste jag en bok om en Trappistmunk vars liv bestod av ständig bön och vardagen blev till en kontemplation kring mysteriet, livet och gud. Jag har ända sen den dagen ständigt levt med en önskan om att kunna leva mitt liv med bönen i centrum. Att vara i gudsnärvaron.
Problemet är att jag tycker det är pinsamt, att säga Jesus generar mig, ja faktiskt känns det sådär genant, att mina händer nästan sträcker sig efter den osynliga skämskudden jag önskar fanns där. Jag vill dölja det som borde vara det naturligaste i hela världen, erkänna och lovprisa den gud jag tror på.
Just nu sitter jag här generad och tvingar mig till ett jobbigt ordbildande vars mening är viktig. Jag har en avsikt med att blotta min genans och därför fortsätter jag – bara jag slipper skriva Jesus fler gånger. ;)
De tillfällen jag verkligen ber, då jag med själ och hjärta låter stumma ord vandra ut i existensen (-rymden låter så StarWarsesque) erfar jag det genuint äkta i min handling. Jag ber för att jag tror på Gud och därför att jag tror att bönen gör skillnad. Vid flera tillfällen har jag erfarit hur mina och andras böner fått vågskålen att väga över till en viss sida. Skeptikern kan säkert med rätta tvivla och hitta andra och mer världsliga förklaringar till bönens påverkan. För mig är det dock en påtaglig påminnelse om det meningsfulla att be för någon eller något.
Bönen är en slags meditation där jag försätter mig i ett tillstånd av harmoni och trygghet. Att be är för mig som troende att förutsätta en mottagare av det jag vill säga. Visserligen möter jag tystnad, men en tystnad full av närhet och förtröstan på att någon hör. Naturligtvis vet jag inte om någon hör eller om det finns en gud som lyssnar på mina rop. Jag litar bara på min tro och litar på alla de andra troende vilka likt mig sitter i lugn och ber om nåden att bli hörda.
Däremot kommer alltid tvivlet. Är det ren idioti att be till en mörk och död tystnad? Finns det någon därute? Är bönen istället en psykos i miniatyr? Jag vet inte. Jag vet att tvivlet kommer ur den förtröstan och den tillit jag har till gud. Hade jag inte trott på gud hade jag inte heller tvivlat och i osäkerheten kring äktheten i min tro finns mysteriet, gudsmysteriet. Jag ber alltså för att jag är osäker och jag är osäker för att jag är säker på min tro på gud. Rätt krystat och idiotiskt.
Då händer det. En vän upplever en svår och förtvivlad tid i sitt liv och ber om mina böner. Han ber mig be för han vågar inte tro på att han själv kan, som om jag skulle kunna bättre. Jag blir mycket rörd, överväldiga av det förtroende han lägger i mina händer och hans önskan om mina böner blir en självklar del av min vardag de följande veckorna, månaderna. Jag ber morgon, middag och kväll. Återigen dyker tidebönerna upp och rosenkransen ber jag varje dag när jag har en halvtimme över. Hans situation förbättras så småningom och jag lever återigen med bönen i min dag. Jag vet inte om mina böner hjälpte honom, men han hjälpte mig att återigen komma nära min önskan om ett dagligt liv med den stumma och harmoniska tystnaden. Tack min vän! Jag står i skuld till dig ;)
Nu ska jag använda min nyligen vunna frid till att be om DETTA
Ja, jag vet. Jag är annorlunda.
Kram alla och mina böner är med er
måndag 2 februari 2009
Besatt!
Har skaffat mig en sån här manick och kan nu inte sluta spela. I köpet ingick ett sportspel med tennis, bowling, golf, boxning och baseball.
Är nu fullständigt besatt av att spela tennis och har blivit rätt skicklig på att spela ski/¤%#% ur allt motstånd jag möter. Ingen smärta i överkroppen kan få mig att sluta och vissa kvällar upptäcker jag att klockan närmar sig midnatt, då förnuftet skriker "Gå och lägg dig!!!", men den sköne speldjävulen frestar mig till ett sista spel och när klockan passerat mörkrets timme har jag spelat 4 sista spel. Så håller det på, kväll efter kväll och än så länge har besattheten inte närmat sig sin övre gräns.
Bäva måne, var ska detta sluta.......
Tja, varför inte. En liten konsumentbojkott!
Bloggen Svensk Myndighetskontroll uppmannar till bojkott mot nöjesindustrin. Läs mer i bloggen eller hos HAX.
Jag är själv kluven till det här med fildelning och kopiering. När jag själv försöker skapa mig en frihet att överleva på mitt bokskrivande vill jag naturligtvis att folk ska köpa min bok och inte kopiera till höger och vänster, däremot måste det finnas en rimlighet i den kostnad man tar ut för en "nöjes"-produkt. Min bok t.ex. kan köpas för ett pris mellan 91kr - 150kr. Det lägre priset är rimligt och skäligt, medan det högre känns aningen högt. Jag som författare får inte ett öre mer i ersättning om någon betalar det högre priset, så till stora delar handlar den höga kostnaden om marginaler och påslag i de olika leden fram till kunden. Vilka nivåer som är rimliga vet inte jag, men jag anser absolut att ingen ska betala mer än 91kr för min bok i alla fall.
Jag tycker som sagt inte det är ok att fildela, men jag anser att skivbolag, förlag och speltillverkare behöver anpassa sig till den verklighet som råder och inte försöka låsa in varenda kutryggig tonåring i landet.
Just därför tilltalas jag av en 3 veckor kort bojkott för att se om vi konsumenter kan påverka industrin till en uppdatering av sitt sätt att tjäna pengar på bl.a spel och musik.
Jag är med andra ord PÅ ;)
Jag är själv kluven till det här med fildelning och kopiering. När jag själv försöker skapa mig en frihet att överleva på mitt bokskrivande vill jag naturligtvis att folk ska köpa min bok och inte kopiera till höger och vänster, däremot måste det finnas en rimlighet i den kostnad man tar ut för en "nöjes"-produkt. Min bok t.ex. kan köpas för ett pris mellan 91kr - 150kr. Det lägre priset är rimligt och skäligt, medan det högre känns aningen högt. Jag som författare får inte ett öre mer i ersättning om någon betalar det högre priset, så till stora delar handlar den höga kostnaden om marginaler och påslag i de olika leden fram till kunden. Vilka nivåer som är rimliga vet inte jag, men jag anser absolut att ingen ska betala mer än 91kr för min bok i alla fall.
Jag tycker som sagt inte det är ok att fildela, men jag anser att skivbolag, förlag och speltillverkare behöver anpassa sig till den verklighet som råder och inte försöka låsa in varenda kutryggig tonåring i landet.
Just därför tilltalas jag av en 3 veckor kort bojkott för att se om vi konsumenter kan påverka industrin till en uppdatering av sitt sätt att tjäna pengar på bl.a spel och musik.
Jag är med andra ord PÅ ;)
Boken jag läser just nu
1) Vad heter boken du läser just nu?
Plato and a Platypus walk into a bar.... Understanding philosophy through jokes.
2) Hur långt har du kommit?
129 sidor
3) Beskriv boken med tre ord.
Humor, filosofi och underbar
4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4,5
Hittade frågorna hos Mats Strandberg. Häng på den som vill.
söndag 1 februari 2009
Självdisciplin
Nu när bok ett är ute och, ja i ärlighetens namn, är bortglömd har jag inlett skrivandet av bok två. Idén är genomarbetad om än inte helt genomtänkt, men jag tror att det kan bli en intressant bok.
Problemet är dock inte idén, utan det här med självdisciplin. Jag är en mästare på att hitta undanflykter och skäl till att inte sitta ner och skriva just nu. Är det inte barnen så är det mat, städning, handla eller att just den serien på TV måste ses. Speciellt intressanta TV-serier är sjuttioelfte reprisen av vänner på femman. Halv åtta på kvällen borde vara en perfekt tid för mig att sätta mig ner och skriva. Då ligger barnen i sina sängar och jag har ännu inte hunnit bli trött. Varför sätter jag mig då ner i soffan och umgås med Ross, Chandler och gänget. Efter vänner följer oftast något än mer intressant, ja det kan t.ex. vara Ernst med fallfärdiga ruiner och hans sammetslena, potensförminskande och intellektuellt skuggtyngda insikter.
Favoriten vid åtta på kvällen är dock Martin hej-å-hå-det-ser-så-jävla-lätt-ut-men-är-omöjligt-att-göra Timell.
Alla dessa profiler i skymningslandet ger mig de skäl jag behöver för att inte sitta ner med mitt manus. Så funkar jag, ty en latmask ser inte möjligheterna utan söker flykterna med en frenetisk disciplin.
Problemet är dock inte idén, utan det här med självdisciplin. Jag är en mästare på att hitta undanflykter och skäl till att inte sitta ner och skriva just nu. Är det inte barnen så är det mat, städning, handla eller att just den serien på TV måste ses. Speciellt intressanta TV-serier är sjuttioelfte reprisen av vänner på femman. Halv åtta på kvällen borde vara en perfekt tid för mig att sätta mig ner och skriva. Då ligger barnen i sina sängar och jag har ännu inte hunnit bli trött. Varför sätter jag mig då ner i soffan och umgås med Ross, Chandler och gänget. Efter vänner följer oftast något än mer intressant, ja det kan t.ex. vara Ernst med fallfärdiga ruiner och hans sammetslena, potensförminskande och intellektuellt skuggtyngda insikter.
Favoriten vid åtta på kvällen är dock Martin hej-å-hå-det-ser-så-jävla-lätt-ut-men-är-omöjligt-att-göra Timell.
Alla dessa profiler i skymningslandet ger mig de skäl jag behöver för att inte sitta ner med mitt manus. Så funkar jag, ty en latmask ser inte möjligheterna utan söker flykterna med en frenetisk disciplin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
